Nu är jag på svensk mark igen, kom hem sent i söndags kväll. Eftersom ingen annan i familjen var hemma hämtade min kusin mig och jag sov hos dem, i den skönaste sängen på 2 månader, och med ett riktigt täcke! Lyx!

Flygresan var låång och jag är jätteförkyld, så det gjorde inte saken bättre. Har hostat i typ 3 veckor nu och druckit flera flaskor med hostmedicin, vilket inte gör någon skillnad. I torsdags fick jag väldigt ont i huvudet/nacken och halsen samt feber också, så vi åkte till apoteket. När jag förklarade mina symptom sa farmaceuten direkt: ”malaria”. Så jag fick tabletter mot det och antibiotika och mer hostmedicin. Kände mig redan mycket bättre i fredags, och febern var borta, så det var skönt. Tvivlar lite på om det verkligen var/är malaria eftersom jag trodde att det var allvarligare, och de verkar tro att det mesta är malaria här… Å andra sidan har jag fått lära mig att det kan yttra sig på en massa olika sätt, så det talar väl för att det skulle kunna vara det. Ska äta antibiotika ett par dagar till och pappa har köpt en fjärde flaska hostmedicin, så hoppas att jag blir frisk snart. Och att mina lock för öronen försvinner…

I måndags träffade jag mamma, pappa och lillebror och idag kommer min syster hem från sin resa, ser verkligen fram emot att träffa henne igen också! Det känns lite konstigt stt vara hemma igen, att allt jag har planerat, sett fram emot och sedan upplevt nu plötsligt är slut.. Det blir lite tomhetskänsla. Men det är också skönt att vara hemma igen, fast jag förundras över hur snabbt det går att vänja sig vid och ta alla bekvämligheter för givet igen… Lite skrämmande nästan. Från att ha tvättat för hand stoppar jag bara in allt i tvättmaskinen, disken går att stoppa i diskmaskinen, jag slår på datorn och kan betala räkningar osv som vanligt…

Det första mina föräldrar frågade mig var: ”Jaha, vad är du för person nu? Hur tycker du att du har förändrats?” Det är något som jag har tänkt mycket på redan innan jag fick frågan, men ännu mer efter. Det är ju såklart väldigt svårt att säga, och jag tror att det mesta jag har varit med om har påverkat mig på ett eller annat sätt. En av de största skillnaderna är att jag inte har haft tillgång till min mobil och sociala medier på samma sätt som hemma, vilket jag mest har tyckt varit väldigt skönt. Det har gjort att det är lättare att leva i nuet, ta vara på varje ögonblick och få mer tid till eftertanke. Det är något som jag vill försöka fortsätta med här hemma också, för även om jag var/är ganska beroende av min telefon, så tyckte jag redan innan jag åkte att det var ett problem som jag borde försöka göra av mig med. Nu har jag tagit bort facebook på mobilen (hoppas att det inte gör att jag blir mer beroende av datorn haha) och har bestämt att jag ska köpa en väckarklocka så jag kan stänga av mobilen på natten. Även om jag redan märker att det är svårare att vara lika oberoende av mobilen som jag har varit (eftersom jag nu har internet på den) så ska jag verkligen försöka. Något annat som slog mig när jag kom in i mitt rum hemma (som delvis fungerar som ett förråd för de grejer som jag inte tog med mig när jag flyttade, samt tog tillbaka när jag flyttade hem igen) är hur mycket saker jag har. Hur mycket kläder, hur mycket onödiga prylar… Som jag känner nu så kommer jag fundera en extra gång innan jag köper något nytt, och försöka att sälja eller skänka bort onödiga grejer. Jag vill också ha som mål att genom detta ha möjlighet att skänka mer pengar till dem som behöver det (och såklart spara till fler resor!). Den tredje grejen jag skulle vilja försöka ändra hos mig själv är att bli mer tacksam för allt jag har, och försöka att inte ta allt för givet, både när det gäller materiella ting och annat. Jag tror att allt detta kommer att bli svårt när jag har varit hemma ett tag och inte längre har resan lika färskt i minnet. Men då ska jag läsa det här och försöka komma ihåg hur jag tänker nu!

Jag tror att de flesta som läser här har mig på facebook, så jag hänvisar dit för bilder :)

Nu ska jag försöka bli frisk och sen jobba massor, pengar är det dåligt om nu.. Och sedan börja planera för nästa äventyr..!

Ja, tiden gar otroligt fort! Kan inte fatta att jag kommer att vara hemma om en vecka..!

Dagarna pa barnhemmet ar ganska lika varandra, jag umgas med barnen, diskar, sopar, serverar mat, hamtar vatten... Tyvarr var Anna tvungen att sluta tidigare an planerat for att borja pa sitt nya projekt, sa det ar lite tomt utan henne. Lisa, som var pa semester nar jag kom, kom tillbaka forra veckan och veckan innan det kom en ny tjej, Claudia, som ar jattetrevlig. Har fortfarande lite svart att hantera hur barnen beter sig, mitt talamod satts verkligen pa prov och det ar inte sa bra har jag markt... I alla fall inte nar jag ar hungrig, vilket jag oftast ar vid deras lunchtid. De vuxna jag har pratat med anser att agan ar nodvandig, for att de inte lyssnar annars. Det har jag ju forstatt, men om man inte borjar sla dem fran borjan sa kommer ju saklart deras grans for vad de kan gora att forandras ocksa. Och om de har med mig att gora (som de vet inte kommer sla dem), kan de ju gora i princip vad som helst. Att de ar vana vid att bli slagna gor ocksa att de blir mer valdsamma an vad jag har sett hos de flesta andra barn. De slar och sparkar varandra och verkar inte ha nagon som helst uppfattning om vad som ar direkt farligt. Dessutom kan de inte dela saker, typ ta nagra leksaker var, utan samlar pa sig sa mycket de kan bara och satter sig sjalva i ett horn. Om nagon annan forsoker ta nagon slar de den personen. Det som kanns jobbigast ar att jag tror inte att det kommer att ske nagon forandring i detta pa valdigt lang tid... OCh jag har forstatt att jag inte kan gora nagot, i alla fall inte har och nu, for de har en helt annan uppfattning.

Min tid pa barnhemmet blir lite kortare an vad jad hade tankt mig. Tyvarr hade jag inte med i mina berakningar att jag skulle vara har over pasken... Sa i torsdags var sista skoldagen och sen har barnen lov i tre veckor. Jag ville ju i och for sig vara mer med barnhemsbarnen, men jag sag  anda en mojlighet att aka ivag nagra dagar over pasken. Walgree och Mary (som driver barnhemmet) uppskattar dessutom om de far nagra dagar utan volontarer dar.

I alla fall, I fredags morse akte jag och Edward till Cape Coast, som ligger ett par timmar harifran. Dar finns ett slott som forut anvandes till slavhandel och jag gick en guidad tur dar. Sedan akte vi till en annan stad, nagra km fran cape coast, dar Edwards bror bor. Vi at hos dem under tiden som vi var dar och bodde pa ett hotell i narheten. Det var trevligt att fa lite av det lokala och inte vara pa ett jatteturistigt stalle! Pa lordagen akte jag med edwards brorson till ett naturreservat och gick Canopy Walkway, som ar en bana av hangbroar i traden, ca 40 m over marken. Det var valdigt haftigt! Sedan at vi lunch pa ett stalle och efter det akte jag till ett annat slott i narheten. Den guidade turen var valdigt lik den andra, men det ar anda kul att ha sett bada stallena! I sondags akte E hem och jag akte vidare till Busua, ett turiststalle som ligger annu langre vasterut. Hann inte gora sa mycket mer pa sondagen, men igar var det en handelserik dag, minst sagt. Min plan var att ta mig till nzulezu, the village on water, men fast jag startade fran hotellet typ 8 var jag anda inte framme forran 3.. Sedan hamnade jag mitt i ett nationellt supporterteam, som ocksa skulle ta batar till byn. Det var speciellt, kandes som en film eller nagot...! Nzulezu var haftigt att ha sett, men kandes som ett valdigt kort besok med tanke pa hur lang tid det tog dit. Fick skjuts med supportrarna en bit pa hemvagen och sedan lamnade de over mig till en polis som fixade en taxi at mig... Var inte hemma vid hotellet forran efter 10...

Men nu tar mitt internet slut, sa nu ska jag njuta av de sista dagarna...!

...pa fem veckor. Att blogga ar inte min starkaste sida, speciellt inte utan internet. Sista dagen i Malawi hade jag planerat att sitta vid en dator ett par timmar, men de tre forsta internetstallena jag gick till var stangda eller hade inget internet... Sa nar jag val hittade ett stalle dar det funkade, hade jag inte tid att blogga.

Sa nu ska jag alltsa forsoka sammanfatta de tre senaste veckorna.

Sista tiden i Malawi var hur bra som helst, bortsett fran en del dagar nar jag bara onskade att alla kunde sluta stirra pa mig.. Men jag tror att det alltid kommer att komma sadana dagar da och da, oavsett om jag hade stannat langre. Pa det stora hela kandes det som att jag hade lite for kort tid i byn. Eftersom vi stannade i Blantyre tva natter nar vi kom och aven nar vi akte, blev det bara 3 veckor i byn. Jag hade inte forstatt att det skulle vara sa, trodde att vi skulle aka ut till byn pa en gang och sedan knappt lamna den pa 4 veckor. Efter nagon vecka kandes det dock skont med en paus och da akte ju jag och Lotten ivag pa en helgutflykt. Sa jag tror att det behovs avbrott, men darfor skulle jag ha velat stanna langre for att fa mer tid i byn. Men det ar ju battre att jag aker darifran med den kanslan, an att jag verkligen hade langtat darifran... Under de sista veckorna hann jag bl a med att vara med barnen i skolan tva ganger till, baka pa det lokala bageriet med nagra av de aldre barnen, spela fotboll, hyra in musiker till barnhemmet, gora ett schema for personalen, vara med om och hjalpa till med en stor systemforandring i arbetssattet pa barnhemmet, gora ett schema for extra learning pa eftermiddagarna, ha lite lektioner i engelska med barnen, ha privatlektioner med tva av de aldre pojkarna som behover extra hjalp, med hjalp av Christina andra systemet pa det lokala nurseryt sa att fler barn forhoppningsvis kan fa mojlighet att ga dar, ga med barnenn och klippa dem, ga till kyrkan, halla i nagra morgonmoten for personalen pa barnhemmet, skriva otaliga mattetal at barnen och overhuvudtaget tillbringa sa mycket tid som mojligt med barnen saklart! Helgen innan jag akte vidare hade vi ett mote med hovdingarna for att ge dem lite information om hur det gar med de olika projekten. Jag skulle beratta om min tid dar och vad jag hade gjort med barnen och det slutade med att jag grat.. Jag blir nastan aldrig rord till tarar, sa det visar vilken stark upplevelse det har varit for mig.

     Nar jag gick runt och sa godnatt till barnen kvallen innan jag skulle aka, kandes det riktigt jobbigt och jag var inte redo att aka hem. Just nu kanns det som att jag bara maste aka tillbaka, for jag saknar alla otroligt mycket redan...! Tiden i Malawi har lart mig otroligt mycket, om kulturen och manniskorna dar forstas, men ocksa om mig sjalv och mitt satt att se pa saker. Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna ha kvar de varderingar som jag har fatt under den har tiden.

Och nu har det nastan gatt en vecka sedan jag kom till Ghana. Jag landade i sondags kvall och blev upphamtad pa flygplatsen av min vardbror, Edward. Forutom honom bestar familjen av hans mamma, hans bror och hans syster och hennes barn, sa sammanlagt ar de 7 stycken. De har tva hus, sa jag och Edward sover i det mindre och de andra i det storre. Han har verkligen ordnat allt bra, och det kanns nastan som jag ar pa ett hotell ibland, (det var nastan sa i Malawi ocksa i och for sig...) de serverar mat och tar sedan bort tallriken at mig, och det finns obegransat med vatten och frukt jag far ta av. Haromdagen forsokte jag tvatta mina egna klader, men det drojde inte lange forran min vardsyster kom och tog over... Det var nog tur i och for sig, for det lilla jag hann gora har forstort mina fingrar, har flera sar efter gnuggandet.. Barnhemmet ar inte riktigt som jag trodde att det skulle vara, det visar sig att mycket har andrats bara de senaste manaderna. Manga saker har jag lite svart att forsta anledningarna till och jag ar inte helt overens om allt med paret som driver barnhemmet. Men men, sa ar det och jag ar har sa pass kort tid, sa jag ska forsoka att bara finna mig i det. Den storsta skillnaden fran vad jag trodde att jag skulle gora ar att jag inte tillbringar sa mycket tid med barnhemsbarnen som jag trodde att jag skulle gora, vilket jag tycker ar lite trakigt. De har ocksa skola pa dagarna, sa det ar mer de barnen jag har kontakt med. I klassen med barn mellan 1 och 3 ar jobbar en tjej fran Tyskland som heter Jana. Hon har varit har i 8 manader och normalt sett ar det aven en annan tjej fran Tyskland i samma klass, Lisa. Hon ar dock ute och reser just nu, men kommer tillbaka om nagon vecka. Jag kande mig nastan overflodig fast bara Jana var dar. Lyckligtvis finns ocksa Anna, fran Australien, som jobbar i huset. Det innebar att diska, sopa, torka bord och bankar, hamta vatten fran brunnen, lagga upp mat och vara med nar barnen ater (for att undvika att de ater varandras mat, gar runt med tallriken eller kastar mat pa varandra...). Det var verkligen inte den har typen av jobb som jag hade forvantat mig, men eftersom jag pa en gang fattade tycke for Anna, har jag och hon jobbat tillsammans hela veckan. Hon har varit har i 4 manader och har gjort jobbet ensam i tva manader nu, sa hon tycker att det ar valdigt skont att vara tva. Och jag tycker verkligen om att jobba med henne, hon ar lattsam och positiv, sa hon ar en stor anledning till att det anda kanns bra att vara dar. Och barnen saklart, nar de ar pa bra humor.. Det marks att det ar vanligt att sla sina barn har (aven i skolan, vilket jag har sett...), for de lyssnar knappt pa oss overhuvudtaget, vilket ar ganska frustrerande. Nagra av luncherna, nar jag ocksa ar valdigt hungrig, har jag blivit sa arg pa dem! Det vill jag saklart inte vara, men det ar svart... Jag saknar verkligen de valuppfostrade barnen i Malawi! Nar vi har var lunchpaus har Edward ordnat sa att jag far ga och ata pa ett stalle ca 5 min promenad fran barnhemmet. Det kanns jattebra att fa ett ordentligt mal mat da, for jag ar oftast otroligt hungrig och trott nar jag gar dit. Och da har anda bara halva dagen gatt... Nar jag gar hem vid halv 5 ar jag helt slut!

     Idag har jag och Anna varit inne i stan, Swedru och gjort lite arenden och nu sitter vi pa ett internetstalle. Lite senare ska vi ta en drink for att fira min fodelsedag! Imorgon ska vi aka till en strand over dagen.
     Jag kommer att vara har under paskledigheten, sa jag funderar pa att kanske resa runt lite i samband med den, dvs nar jag inte jobbar. Jag har nagra stallen jag vill aka till, men har inte bestamt nagot an, sa vi far se!

Hoppas allt ar bra med er dar hemma!