Hej!
Jag lever och har det bara bra! Det här är första gången jag har internet på två veckor (därav inget bloggande...). Tänkte försöka ge en relativt kort sammanfattning om allt jag har varit med om de senaste två veckorna, vet verkligen inte vart ja ska börja... Men det kanske är bäst att börja från början..!
När jag och Ingalill kom fram kom Christina och nötte oss på flygplatsen och vi åkte direkt till en lodge (typ hotell/vandrarhem) i Blantyre (bäst största staden) där hon hade bokat rum åt oss. Vi stannade där i två nätter och hann med att träffa en brittisk man vid namn chris (som i och c kanske ska börja samarbeta med angående trädgårdsprojektet) han visade oss runt i olika trädgårdar. Vi hann också med att fixa lite nödvändiga saker, som att fixa simkort, handla och så, innan han på onsdagen körde oss ut till byn. På vägen besökte vi en skola och jag fick uppleva hur sällsynt det är med vita, speciellt ute på landsbygden (folk stirrade en del inne i Blantyre också). Alla barnen kom springande och följde efter oss vart vi än gick..! Ganska häftig och annorlunda känsla, men det var väldigt många, säkert ca 100 st på en gång..
När vi kom fram till byn fick vi lunch och c och jag åkte sedan med våra grejer till barnhemmet och presenterade mig för barnen och personalen. Senare gick vi en promenad för att jag skulle få se byn. Det var ungefär den standard som jag hade föreställt mig, men husen låg mycket mer utspridda än vad jag hade trott. Dessutom är det inte bara en by, utan 17 st, som sitter ihop kan man säga. Det finns i alla fall inga tydliga gränser mellan dem (som jag har förstått). Men varje by har sin egen hövding. På barnhemmet bor barn från ca 10 av byarna.

Nu tror jag inte att jag kan fortsätta berätta dag för dag.. Dels för att jag inte kommer ihåg och dels för att det kommer bli otroligt långt..!

Jag har bott på barnhemmet sedan jag kom till Byn och jag trivs verkligen med det! Jag och c delar rum och äter frukost tillsammans. Lunch äter vi med lotten och inga hos en familj och middag äter jag med lotten och ibland Christina, på lite olika ställen. Måltiderna består av lite olika kombinationer av följande: ris (vi har fått potatis ett par gånger bara), tomatsås, avokado, bönor, sojabitar, banan, gurka, ägg squash och säkert något mer som jag inte kommer på nu. Gröt och ägg med lite frukt till frukost. Kött har jag fått en gång i byn. Allt vi får att äta är verkligen gott och det blev nog en lite för stor och lite för snabb omställning för mig, för i slutet av första veckan blev jag magsjuk och det var ganska hemskt... Som tut var gick det över fort med hjälp av lite medicin.
När jag inte äter eller sover är jag mest med barnen och leker, har också haft lite engelska lektion med dem. En dag (och det ska bli fler dagar) var jag på besök i skolan, hos de äldsta klasserna, och blev faktiskt positivt överraskad av utlärningsmetoderna och även standarden på klassrummen. Tror dock att det kan bero på att det inte går lika många i de högre klasserna som i de lägre och därför kan de ha bord och bänkar till de flesta. Jag får se vad jag tycker när jag har besökt de andra klasserna också. En dag var jag också med den minsta pojken, 3,5 år, på hans dagis. De flesta av barnen blev livrädda av blotta åsynen av mig och det tog säkert en halvtimme innan alla hade slutat gråta... Precis som av lärarna i skolan blev jag positivt överraskad av hur pedagogisk och systematisk dagisfröken var. Utan några som helst hjälpmedel har hon lärt de äldsta barnen alfabetet, räkna till 10 osv. Jag ska tillbaka dit också och försöka ha lite lektion med dem nu i veckan.
Naturen är helt fantastisk, vart man än tittar så är det berg och de är verkligen majestätiska, jag kan inte se mig mätt på dem!
Annars så försöker jag mest ta in allt och varje dag försöka förstå att jag verkligen är här, det känns ganska overkligt fortfarande. Det är ju miljöer som man bara har sett på tv liksom.. Och försöker vänja mig vid att alla stirrar och vill prata med en, det är väl det som kan bli lite jobbigt ibland.. Jag rycker att jag har anpassat mig till det här livet ganska fort och förstår vad det innebär, men med jämna mellanrum kommer det stunder då verkligheten hinner ikapp och man förstår hur illa folk faktiskt har det här.. Ett sådant tillfälle var när jag fick veta att alla barn inte kan gå på dagis eftersom föräldrarna inte har råd att betala ca 8kr i månaden för det... Ett annat var när jag fick veta att två av de minsta barnen på barnhemmet, 5 år gamla, har HIV. Eller när jag lästa barnens filer och ser hur många som har förlorat båda sina föräldrar, eller att den ensamstående mamman har blivit tvungen att lämna bort sitt barn. I sådana situationer vill jag bara gråta. Och emellanåt känner jag en sådan uppgivenhet, jag undrar hur lilla jag ska kunna göra någon skillnad och hur barnen mår av att det kommer nya volontärer som sedan bara åker för att kanske aldrig komma tillbaka... Dessa stunder kan vara riktigt jobbiga, men de väga upp av alla underbara stunder med barnen! Både de på barnhemmet och i familjer som vi har kontakt med. En dag när jag gick i byn kom en liten flicka på kanske 3 år och sträckte ut armarna och ville ha en kram! Sådana studer kommer man ihåg!
I alla fall så trivs jag verkligen i byn och barnen (och även de vuxna såklart) är helt underbara!

Den här helg är jag och lotten vid malawisjön och tar igen oss lite. Resan hit tog 12 timmar pga deras (för oss) konstiga system här, som att vänta tills bussen är full innan de åker, att vända och hämta fler passagerare, att stanna utan anledning, att vi fick byta buss pga att en annan busschaufför nästan "rånade" vår buss på passagerare.. Dvs oss. Vi delade även bussen med ett par hönor, en cykel och en get den sista biten. När vi kom fram kändes det i alla fall värt den långa resan, det är helt fantastiskt veckert här och vi har verkligen bara tagit det lungt de här dagarna! Riktigt skönt, för i byn går allt i ett hela tiden, även om det ibland känns som att man inte gör så mycket.. Imorgon åker vi tillbaka. Jag ser inte fram emot resan, men jag saknar barnen så det ska bli kul att träffa dem igen!

Nu tar det nog ett par veckor tills jag har internet igen, men då ska jag försöka ge en uppdatering.

 

Cilla

16 mars 2014 18:03

Åh, vad allt låter spännande. Jag blir avundsjuk på allt du får uppleva. Det är så klart jobbigt att se misär, men kan också vara "ögonöppnande" att många faktiskt verkar ha det minst lika bra som vi, fast de inte har samma standard som vi. Bara man har mat för dagen och är frisk förstås. Och har sina föräldrar i livet helst. Jag menar bara att man inte ska komma som västerlänning och ta för givet att vi har det bättre på alla plan.

Som sagt, det låter helt underbart att få resa omkring och se nya, exotiska platser, träffa intressanta människor och göra lite verklig nytta (försöka hjälpa såna som har det svårt, även om det känns som att det är så lite man kan göra). Njut av din tid i Afrika!

 

Liiiiiiinda

17 mars 2014 00:49

Lolloooooo :D fy va kul att du äntligen kunde skriva nåt! Vi måste prata när du kommer hem :D puss på dej!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag på svensk mark igen, kom hem sent i söndags kväll. Eftersom ingen annan i familjen var hemma hämtade min kusin mig och jag sov hos dem, i den skönaste sängen på 2 månader, och med ett riktigt täcke! Lyx!   Flygresan var låång och jag är...

Ja, tiden gar otroligt fort! Kan inte fatta att jag kommer att vara hemma om en vecka..! Dagarna pa barnhemmet ar ganska lika varandra, jag umgas med barnen, diskar, sopar, serverar mat, hamtar vatten... Tyvarr var Anna tvungen att sluta tidigare an ...

...pa fem veckor. Att blogga ar inte min starkaste sida, speciellt inte utan internet. Sista dagen i Malawi hade jag planerat att sitta vid en dator ett par timmar, men de tre forsta internetstallena jag gick till var stangda eller hade inget interne...

Nu är det inte långt kvar.. Om 6 timmar sitter jag på planet! Det känns nervöst och helt overkligt och jag tror inte att jag riktigt kommer att förstå det förrän jag är där. Jag har i alla fall sovit gott inatt och det var nog bra, för igår kände jag...

Hej!    Tänkte att jag skulle berätta lite varför jag vill åka till Afrika och också hur det kommer sig att jag åker till just Malawi och Ghana.    Som jag skrev i det förra inlägget så har jag velat åka till Afrika och volontärarbeta sedan j...