Hej! 

Tänkte att jag skulle berätta lite varför jag vill åka till Afrika och också hur det kommer sig att jag åker till just Malawi och Ghana. 

Som jag skrev i det förra inlägget så har jag velat åka till Afrika och volontärarbeta sedan jag var 14-15 år. Jag tror att det som lockar mig mest är att hjälpa människor som har det svårt (vilket ligger mig väldigt varm om hjärtat) men också för att se hur människor lever och att få se platser och miiljöer som jag bara har sett på bild och tv förut. 

I höstas var jag i Sri Lanka och jobbade som volontär. Det var en bra och mycket utvecklande resa, men det kunde ha varit bättre på flera plan och därför tog jag med mig ett par saker därifrån:

1. Jag kände mig inte så behövd som jag trodde att jag skulle göra. Först jobbade jag med sköldpaddor och där var vi alldeles för många så att det ofta blev långtråkigt eftersom det inte fanns uppgifter till alla. När jag sedan jobbade på ett barnhem (vilket var helt fantastiskt ändå) kändes det som att personalen inte räknade med vår hjälp och gärna fixade det mesta själva. De blev nästan förvånade när vi erbjöd oss att hjälpa till. När vi gjorde det fanns det dock alltid något att göra. 

2. Priset på resan. Jag åkte med en svensk organisation och de hade ju kontakt med en organisation där. Självklart förstår jag att båda organisationerna måste ha pengar för att de ska kunna ha folk som arbetar där, men jag tycker det är orimliga priser! Dessutom träffade jag andra volontärer där som bara hade betalat hälften av vad jag hade betalat - för dubbelt så lång tid! Med tanke på vad vi fick för mat och boende förstod jag att det mesta av pengarna måste gå till organisationerna, och jag tycker inte att det är värt det.

När jag kom hem och började fundera på vart i Afrika jag ville åka, kändes det därför viktigt att dessa punkter förändrades. Jag hörde mig därför för med folk som jag visste har varit i eller har kontakter i Afrika.
     En av dessa var min kompis Linda. Hennes syster Denise är engagerat i ett projekt i Malawi och har varit där mycket. Linda har även följt med henne dit. Med tanke på det Linda har berättat, kände jag att jag verkligen skulle vilja åka dit. Jag tog kontakt med Denise och vi kom överens om att det nog skulle vara bäst om jag kunde vara där samtidigt med någon annan volontär som har varit där förut. Genom Denise fick jag kontakt med Christina och det är henne jag har haft mest kontakt med om resan. Hon har varit otroligt hjälpsam och svarat på alla mina frågor (stora som små). Jag beundrar verkligen hennes engagemang för denna by där barnhemmet ligger! Hon samlar på sig kläder (som folk skänker) som hon tar med dit varje gång hon åker. Hon och en annan kvinna som heter Lotten åkte dit redan för två veckor sedan och på väg till Arlanda kom de förbi mig och lämnade en väska full med kläder som jag ska ta med när jag åker. Det känns otroligt bra att kunna hjälpa till på det sättet och se att kläderna verkligen kommer fram till de människor som behöver dem. När jag flyger kommer jag att åka tillsammans med två andra kvinnor som heter Inga-Lill och Mirelle. Dem har jag dock inte träffat än, och kommer inte göra det förrän på Arlanda... Det känns lite nervöst. Men samtidigt känns det väldigt "lyxigt" att flyga med någon, för det har jag gjort många gånger själv. Så det ska bli väldigt skönt att komma fram med någon som har varit där förut och som vet hur allt går till och vart vi ska osv. Så jag tror att jag mest är nervös för hur allt kommer vara där. Jag vet dock att det inte finns el och vatten. Så toan är ett hål i marken och duscha får man göra genom att hälla vatten på sig från en hink.. Ladda mobilen på ett bilbatteri... Inte direkt som här hemma, att man tar upp mobilen och kollar facebook när man har tråkigt. Men jag tycker mest att det ska bli väldigt spännande! De första två veckorna ska jag och Christina bo på barnhemmet och det ser jag verkligen fram emot! Efter det får vi se om jag även vill prova på att bo hos en familj eller om jag bor kvar där. Jag är övertygad om att jag kommer känna mig behövd i denna lilla by i Malawi, i alla fall efter vad jag har förstått om standarden där. Angående prisfrågan tror jag inte att det hade kunnat vara billigare, betalar ytterst lite för boende. 
     Och varför ska jag åka till Ghana då? För att Frida, en annan tjej jag känner, har varit där och jag tog kontakt även med henne. Hon hade åkt dit med en organisation, men var inte så nöjd med den. Hon var däremot väldigt nöjd med sin värdfamilj (nr 2) och hjälpte mig att komma i kontakt med Edward, som är brodern i familjen. Han blev väldigt glad över att jag ville komma dit och bjöd direkt in mig att bo i hans familj. Jag har haft regelbunden kontakt med honom sedan i början av januari och han har varit fantastiskt engagerad i mina förberedelser, med bl a visumet (som har varit en riktig plåga vissa stunder). Han kommer hämta och lämna mig på flygplatsen, han har ordnat med en volontärplats på ett barnhem, boende, mat och han kommer även att visa mig runt och ta mig till ställen som han tycker att jag borde se. Det känns väldigt tryggt att jag kommer bo hos hans familj, både med tanke på att Frida var så nöjd med att bo där och givietvis också för att han verkar vara en fantastiskt generös och välkomnande person. Han försäkrar att jag kommer att vara behövd på barnhemmet och på detta barnhem har de även dagisverksamhet, så det kommer i alla fall att vara många barn. Jag kommer att betala betydligt mycket mer i Ghana, men det känns okej med tanke på att jag betalar så pass lite i Malawi och att han fixar allt åt mig. 

Idag är det en vecka kvar tills jag åker, och jag kan knappt fatta det! Det kommer nog inte kännas verkligt förrän jag är där. De senaste dagarna har det gått mycket upp och ner när det gäller resan. Å ena sidan vill jag åka NU NU NU och å andra sidan känns det jobbigt att lämna alla här hemma och komma till ett land där det oundvikligen kommer bli en väldigt stor kulturkrock. 
     Idag slog känslan över mycket mot den positiva sidan. Jag fikade med Frida och hon berättade om sin resa, både de jobbiga och de bästa delarna. Hon fick vara med om otroligt mycket, varav vissa saker jag verkligen hoppas att jag slipper. Hursom helst var det väldigt roligt att höra henne berätta och detta gör att jag nu vill åka mer än någonsin!

Kan skriva mycket mer, men det här får räcka för nu... Fråga gärna om det är något ni vill veta som jag inte har skrivit! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag på svensk mark igen, kom hem sent i söndags kväll. Eftersom ingen annan i familjen var hemma hämtade min kusin mig och jag sov hos dem, i den skönaste sängen på 2 månader, och med ett riktigt täcke! Lyx!   Flygresan var låång och jag är...

Ja, tiden gar otroligt fort! Kan inte fatta att jag kommer att vara hemma om en vecka..! Dagarna pa barnhemmet ar ganska lika varandra, jag umgas med barnen, diskar, sopar, serverar mat, hamtar vatten... Tyvarr var Anna tvungen att sluta tidigare an ...

...pa fem veckor. Att blogga ar inte min starkaste sida, speciellt inte utan internet. Sista dagen i Malawi hade jag planerat att sitta vid en dator ett par timmar, men de tre forsta internetstallena jag gick till var stangda eller hade inget interne...

Hej! Jag lever och har det bara bra! Det här är första gången jag har internet på två veckor (därav inget bloggande...). Tänkte försöka ge en relativt kort sammanfattning om allt jag har varit med om de senaste två veckorna, vet verkligen inte vart...

Nu är det inte långt kvar.. Om 6 timmar sitter jag på planet! Det känns nervöst och helt overkligt och jag tror inte att jag riktigt kommer att förstå det förrän jag är där. Jag har i alla fall sovit gott inatt och det var nog bra, för igår kände jag...